GRANSKNING AV BIBLISKA UNDER
(ur Botulf-bladet nr 4-2004. Ett antal illustrationer har uteslutits.)

En granskning av det som kallas ”under” i evangelierna och förslag till förnuftsmässigt möjliga och naturvetenskapligt hållbara alternativa tolkningar.

Av Per-Åke Lundström, © 2004, palund(snabel-a)telia(punkt)com

Per-Åke Lundström

Nya Testamentets texter
bör ifrågasättas
Nya testamentet författades många år efter de händelser som de handlar om. När man jämför berättelser i Evangelierna och Apostlagärningarna som uppges handla om samma fenomen så framgår det att faktaredogörelserna är mycket bristfälliga, sällan trovärdiga och ibland lögnaktiga.
Evangelierna och Apostlagärningarna är inga faktaredogörelser som författats av ögonvittnen eller medverkande i direkt anslutning till det de handlar om. Innehållet i evangelierna har alla de kännetecken som visar oss att de är berättelser som muntligt förts över och på sedvanligt, mänskligt, sätt förändrats i flera berättarled. Innehållet har dessutom formulerats i skrift på ett annat språk, än det som de ursprungliga uppgiftslämnarna använde, många år efter det, som de trodde hade hänt. Detta ger utrymme för religiös fantasi. Vissa delar av evangelierna förefaller dessutom vara tillägg som Paulus lärjungar har bidragit med.

Granskning har förhindrats
Kyrkliga makthavare har troligen varit medvetna om att det finns många logiska och förnuftsmässiga oklarheter samt självmotsägelser i de bibeltexter som olika kyrkofäder har godkänt. Under nästan två tusen år har påvar, kardinaler, biskopar och andra makthavare, hindrat merparten av medlemmarna i sina trossamfund och dessutom övriga medborgare i sina länder att läsa det som översatts av ”Nya Testamentet” från grekiska förlagor till deras eget språk. Detta kallas bibelförbud.

Bibelförbud har förekommit i alla kristna samhällen. Dessa förbud har gjort det svårt för alla som inte kunde grekiska och latin att ta reda på om prästernas påståenden överensstämde med bibeltexternas innehåll. De som uttalade tvivel på någon del av innehållet i sina prästers predikningar i såväl romerskkatolska, grekiskortodoxa, som protestantiska länder riskerade ofta dödsstraff.

En av de saker som reformationen medförde var att det fanns översättningar av bibeltexter till nationella språk. I Sverige fanns det, efter den av Gustav Vasa godkända reformationen, bibelöversättningar på svenska. Men när läskunnigheten ökade infördes 1726 på prästerskapets initiativ det s.k. konventikelplakatet som förbjöd läskunniga svenskar att samlas för att studera denna bibelöversättning utan närvaro av en präst som skulle se till att de som studerade bibeln inte kom fram till något som kunde visa på svagheter i den godkända läran.

Berättelserna bör ifrågasättas
År 2004 är det i Sverige tillåtet för alla som så önskar att läsa Bibel 2000 och dess intressanta bilagor på svenska, samt bedöma innehållet utan övervakning av bibeltroende. Texten i Bibel 2000:s ”Gamla Testamente” består enligt bibelkommissionen, av ordval som ursprungligen gjordes mellan flera tänkbara möjligheter från de konsonantord som redovisas i hebreiska och arameiska texter till dåtidens grekiska. Även denna grekiska, ”koine”, rymmer många olika slags tolkningsmöjligheter som kan leda religiös fantasi åt många olika håll. I vissa fall översattes den tolkade texten därefter till begreppsligt stramare latin och först därefter till svenska.

När enbart konsonanter redovisas i en text så blir naturligtvis valet av betydelsebärande vokaler avgörande för tolkningen av orden! Varje substantiv ändrar sin betydelse, sin innebörd, sitt begreppsliga innehåll, ibland helt och nästan alltid något, vid varje översättning. De flesta betydelsebärande ord i ”evangelierna” har dessutom, enligt bibelkommissionens kommentarer, visat sig kunna betyda ungefär vad som helst i enlighet med sådant som de troende önskar ska vara sant!

Guds ”rena och oförfalskade ord” har aldrig någon bibeltext på något språk varit. De som anser att ”all” bibeltext, i opåverkat skick, kommer från Gud måste i så fall erkänna att deras Gud många gånger framför olika synpunkter och krav i olika delar av bibeln samt att han motsäger sig själv, i samma ärende, upprepade gånger.

Påvar och andra romersk-katolskt troende samt de som är grekisk-ortodoxt troende saknar ofta biblisk grund för de varianter av kristendom som de bekänner sig till. När de använder bibeltexter som utgångspunkt för sin tro så väljer de bland motsägelsefulla, flera möjliga, men olika översättningar eller troligen förfalskade tillägg. Sådana religiösa, men obibliska fantasier har orsakat många ödesdigra och blodiga strider mellan olika kristna grupper. Vår tids katolska makthavare ägnar sig åt många obibliska påhitt som t.ex. ”mariologi” och ”treenighetstanken”, och de tillåter i många fall ”tillbedjan” inför krucifix, madonnabilder och jesusbilder på ett sätt som Gud har förbjudit. Dessutom utnämner katolska påvar helgon på ett sätt som saknar stöd i bibeln.

Från Nya Testamentets ursprungstexter (originalen saknas!) så finns det en lång serie avskrifter som av olika religiösa skäl förefaller ha ändrats i små steg i samband med att de har skrivits av. Textanalyser visar att det finns många betydelseförskjutningar, uppenbara felaktigheter, försåtliga tillägg och små uteslutningar fram till de handskrifter som den svenska bibelkommissionen har valt som utgångspunkt för sina översättningar. De översättningar som finns i texten till vår svenska Bibel 2000 är ibland endast religiöst önskvärda tolkningar, i stället för de jordnära alternativ som är lika trovärdiga. Men bibelkommissionen har ofta redovisat flera översättnings- och tolkningsalternativ.

De berättelser som översatts till Bibel 2000:s version av ”evangelierna” och ”apostlagärningarna” skrevs på grekiska många år efter de händelser som de berättar om. De är inga faktaredogörelser som författats av förnuftsklara och rimligt naturvetenskapligt skeptiska ögonvittnen. De visar endast evangelisternas uppfattningar om sådant som de hört om sådant som en person som uppfattats som ”Jesus” och ibland som ”Messias” kanske har sagt och gjort och sådant som kanske har hänt honom före, under och efter korsfästelsen.
Paulus brev har författats före evangelierna. Troligen har Paulus påverkat det vi kallar kristendom mer än de jesusord som finns i Matteus och Markus evangelier. Lukas påverkades av Paulus under tiden som hans medarbetare. Ursprungen till ”Johannes” bidrag till Nya Testamentet är oklara. Evangeliernas berättelser kan uppfattas på många olika religiösa sätt men de kan på grund av inre motsägelser och inbördes olikheter, inte i något fall, uppfattas som i detalj trovärdiga och godtagbara beskrivningar av sådant som, minut efter minut, skulle ha kunnat inträffa, före, under och efter korsfästelsen!

Evangelierna innehåller inte detaljerade rapporter om sådant som ögonvittnen utförligt, sakligt och omedelbart skulle ha kunnat anteckna om sina upplevelser i omedelbar anknytning till sådant som den fysiske Jesus sa, gjorde och sådant som verkligen hände.

Evangelierna innehåller skenbara faktauppgifter på samma sätt som nutida skrönor (s.k. ”klintbergare”) Det skrivs t.ex. om ”sex dagar senare” och om ”berget” utan angivelse om vilket ”berg” detta bestämda ord gäller. Det är t.o.m. oklart om det gäller en ”ås”, en ”höjd” eller om det verkligen är det vi i Sverige kallar ett ”berg” som avses. Personer som nämns vid namn saknar ofta förbindelse med andra sakuppgifter.

Evangeliernas innehåll är berättelser som har förmedlats muntligt. Innehållet har därmed påverkats, i flera led, under många år, efter det som de ursprungliga uppgiftslämnarna ”trodde” hade hänt. Berättelserna har dessutom formulerats i skrift på ett annat språk än det berättarna använde. (Varför finns det fyra evangelier med delvis olika innehåll? Hade evangelieförfattarna ingen kontakt med varandra?

Paulus, en religiös fanatiker med många egna religiösa uppfattningar, mötte aldrig Jesus i verkligheten, men han har troligen påverkat innehållet i evangelierna mer än de apostlar, som den fysiske Jesus umgicks med. Paulus anspråk på att vara en av den uppståndne Jesus utsedd apostel saknar all trovärdighet pga. flera olika psykologiska skäl, samt av skäl som hänger ihop med det som evangelierna berättar om Jesus och det han trodde på.

Om du funderar på om du vill tro på den osannolika historia som Paulus berättade, och som skulle visa att han personligen var utsedd till apostel av någon eller något som han kallar Jesus så bör du betänka följande tankeexperiment.

Personen XYZ — som är ökänd för att straffa Jesustroende med fängelse eller avrättning — påstår helt överraskande:

”Jag vet vad Jesus vill! Jag är utsedd till hans apostel! Jag föll till marken under resan hit när Jesus uppenbarade sig för mig. Ingen av mina medresenärer såg något. Efter att jag hade fallit till marken hörde de en röst (Det kan ha varit mannen själv som talade!!!) 'Jag är Jesus följ mig'. Jag blev blind men fick min syn tillbaka efter handpåläggning av en Jesustroende.”

(Efteråt intygar en Jesustroende person som inte vågar trotsa XYZ att det som denne påstår är sant.)

Ja, det var tankeexperimentet...

Vilka invändningar skulle du ha haft emot sådana påståenden och anspråk, ifall du själv hade hört personen XYZ berätta att han hade varit med om detta för tio år sedan? Det är nämligen exakt de invändningarna som generellt bör användas när man granskar Paulus.
Det finns, i Bibel 2000:s fyra evangelier, flera textavsnitt som är motsägelsefulla eller saknar innehållsmässiga samband, både inom en och samma evangelietext liksom mellan de fyra evangeliernas texter.

Jesus talar om sig själv som Guds son (troligen med innebörden: ”tjänare”), men aldrig som Guds ”enfödde” son, i fysisk bemärkelse. Jesus säger klart och entydigt i Matt 15:24 att hans uppgift enbart var att vara frälsare för ”de förlorade fåren av Israels folk”. Jesus säger ofta att han kommer att sitta på Guds högra sida i ledningen för det ”Himmelrike” det ”Gudsrike” som han trodde skulle bli en fysisk verklighet som ersättning för romarnas imperium. Men, enligt det religiöst svamliga och otillförlitliga Johannesevangeliet sa Jesus: ”Men nu är mitt rike av annat slag.”

Jämför samtliga evangelietexter med det fåtal bibelställen och formuleringar som kan tolkas som ”obefläckad avlelse”, ”treenighet” eller ”frälsning av individer som inte var israeler”. De textavsnitt som kan tolkas så är troligen tillägg med Paulus eller ”paulinister” som upphovsmän.

Vilka avsågs som mottagare av evangelierna?
Valet av innehåll i och valet av formuleringar i evangeliernas berättelser visar att de till största delen är skrivna för att stärka klentrogna judar i deras tro.

Ursprungen till de evangelier som ingår i Bibel 2000 är utvalda, formulerade och berättade för att förmå dåtidens tvivlande judar att återvända till traditionell judisk tro. Samtliga evangelier, de godkända och de som inte godkändes som innehåll i den bibel som dåtidens kyrkliga makthavare ansåg var förenliga med deras tro, är skrivna för att övertyga religiöst intresserade människor.
De var inte avsedda som underlag i en rättegång där tillförlitligheten i påståendena skulle granskas.

Det finns många, sinsemellan oeniga, innehållsmässigt olika varianter av översättningar och evangelietolkningar. Trots det, så finns det människor som i sitt trosnit kräver att alla andra ska godta deras personliga eller deras auktoriteters tolkning av språkligt oklara påståenden i Nya Testamentet, som odiskutabla sanningar.

Religionsstrider har utkämpats med många dödsoffer och stort lidande som följd. Dessa strider och de oenigheter som fortfarande består mellan olika kristna trosinriktningar kan uppfattas som en uppfyllelse av det som Jesus, enligt Matt 10:34, säger: ”Tro inte att jag har kommit med fred till jorden. Jag har inte kommit med fred utan med svärd.”
Dessutom, enligt Lukas 12:49 säger Jesus: ”Jag har kommit för att tända en eld på jorden. Om den ändå redan brann! Tror ni jag är här för att skapa fred på jorden? Nej säger jag, men splittring...” osv.

Tyvärr är dessa aggressiva Jesusord, de som oftast har tillämpats av de som kallar sig kristna. Kristna grupper har i nästan två tusen år bekämpat andra kristna grupper som haft avvikande tolkningar av bibeltexterna.
Efter ca. två hundra år fick en del kristustroende (egentligen paulinister,) sådana maktpositioner att de fick möjlighet att använda statens bödlar till att avliva meningsmotståndare. Sådana kristna har utverkat dödsdomar även i Sverige. T.ex. Botulf som vägrade att delta i den nattvard som kunde betraktas som kannibalism. Enigt Lukas säger ju Jesus att brödet är hans kropp och att vinet är hans blod.

Under de senaste hundra åren har kampen mellan kristna grupper övergått från fysiskt utrotande till skapandet av nya trosinriktningar. Motsvarande maktkamp, mordlystnad och splittring kan man av samma psykologiska skäl finna inom ”kommunismen” och i mildare form inom ”islam”.

Evangelierna innehåller felaktiga, delvis tillrättalagda eller fördomsfullt tolkade hänvisningar till Gamla Testamentet. Det är särskilt tydligt i Matt 2:17-18. Jesus utnyttjade sin kännedom om profetior om Herrens tjänare (son) och Messias. Han försökte uppfylla så många av dessa profetior som möjligt för att imponera på sin samtid och därmed åstadkomma att ”egendomsfolket” skulle återvända till fädernas tro med några betydelsefulla nya inslag som innebar att det fanns möjligheter till ”evigt liv” för de israeler som blev frälsta.

De som har bidragit till evangelietexterna i Bibel 2000 ville enbart påverka judar i den romerska provinsen Palestina samt de judar som redan då befann sig i ”diasporan”, förskingringen. De ville övertyga läsarna om att israelernas, judarnas, hebréernas Gud fortfarande var mäktig och att de troende kunde se fram emot ett ”himmelrike”, ett ”gudsrike” där de skulle utgöra det ledande skiktet med alla de fysiska fördelar som detta skulle kunna medföra. Evangelieförfattarna trodde, felaktigt, att detta rike – som Jesus så ofta talade om – skulle bli verklighet inom deras egen livstid.

Enbart människor som kunde åberopa fysiskt eller religöst släktskap med israeler kunde, enligt vad Jesus påstår i evangelierna, få medborgarskap i ”himmelriket”, ”gudsriket” eller få uppståndelse till evigt liv i ”Paradiset”.

De sällsynta bibliska exempel som kan tolkas som att Jesus avsåg att frälsa hela mänskligheten kan bero på att texten fått sin form genom önsketänkande hos översättarna.
Dessutom kan dessa textavsnitt, utformningen av dem och tolkningen av dem bero på att ”paulinister”, med goda avsikter, har gjort egna tillägg eller uteslutningar när de skrivit av äldre förlagor.

Tilltro-motsägelsen:
De som kräver tilltro till Bibelns under godtar därmed
implicit andra berättelser om likvärdiga under!
De som tror att Jesus kunde åstadkomma verkliga ”under” bör redovisa skälen till att de tror på dessa ”under” samtidigt som de avvisar liknande ”under” som berättas i väckelsepropaganda, svensk veckopress samt av de vetenskapligt okunniga medarbetare, som skaffat sig utökat utrymme i det som kallas vetenskapsprogram i radio och TV.
De som tror på bibeltexternas ”under” bör kunna förklara varför de tror eller inte tror på berättelser om de s.k. ”underverk” som än i denna dag, år 2004, uträttas av amerikanska väckelsepredikanter, indiska s.k. vishetslärare eller voodoopräster på Haiti.

Texterna i NT visar att Jesus insåg att han inte var ensam om att kunna bota sjuka, driva ut onda andar och utföra den typ av ”under” han utförde. Det fanns, enligt Jesus, många andra som fick lika bra resultat. Men — enligt Jesus — kunde de inte godkännas därför att han trodde att de använde sig av andra ”makter” än de som Jesus ansåg sig besjälad av.
Enligt bibeltexterna och sådant som Jesus trodde var sant, så fanns det många olika slags gudar, många mäktiga gudssöner, fallna änglar och oerhört många onda andar som kunde påverka människors liv. Men ”egendomsfolket”, borde enligt de ”Tio Guds Bud” och andra av Moses' lagar enbart hålla sig till den gud som var mäktigast av alla gudar. Det var, kanske är, den gud vars namn ”de rättrogna” inte bör uttala men som kan kallas ”Jahve”!

De som grundar sin kristna tro på att Jesus vill frälsa dem till evigt liv och att han kunde utföra ”under och mirakler” bör läsa evangeliernas texter noggrant. Där står i klartext vilka begränsade grupper Jesus avsåg att frälsa. Dessutom bör de fundera över varför Jesus inte vid något tillfälle utförde något verkligt under i form av att förflytta berg, rycka upp träd med rötterna, fylla tomma ögonhålor med seende ögon eller ersätta förlorade armar och ben med fungerande lemmar.

Varför begränsade sig Jesus till att ge lärjungarna intrycket att han kunde gå på vattenytan när han hade kunnat imponera med ett verkligt under genom att som en ängel komma flygande till lärjungarna, i deras båt?

Naturligtvis är svaret att det var lättare att skapa en illusion eller hitta på en berättelse som kunde tolkas som att Jesus hade förmåga att gå på vattnet än att skapa en illusion om att han kunde flyga.

Nutidens väckelsepredikanter är ofta, på samma sätt som Jesus, maktberusade genom de ”skenbara under” som deras beteenden och extatiska ordval åstadkommer. De visar större intresse för de troendes försörjningsmässiga bidrag än för frälsning av deras själar.
Jesus påstod, för att öka bidragen till sin försörjning och vinkonsumtion, att det är svårare för de ekonomiskt välsituerade att komma in i himmelen än för en lastad kamel att komma igenom bergspasset ”Nålsögat” på vägen till Jerusalem. Trots det har människor som kunnat skaffa sig rikedomar, som t.ex. de välbärgade människor som under de senaste århundradena har krävt förmånliga platser i kristna kyrkor, visat sig vara beredda att ta chansen att just de, personligen, ska ta sig igenom detta ”nålsöga”.

Det som kallas kristen tro brukar handla mer om vilka Jesusord de troende bortser ifrån än vilka Jesusord de väljer att tro på och tolka till sin egen fördel. Även det fåtal väckelsepredikanter som är seriösa ägnar sig mer åt att förmå sina åhörare att tro på möjligheten till evigt liv än åt att informera om fakta, oklarheter och svagheter i sådant som påstås i evangelierna.

På samma sätt som Jesus ofta är oklar och avsiktligt möjliggör feltolkningar eller bluffar så är även dagens kristna predikanter ofta oklara, lögnaktiga och bluffbenägna i ”sin religiösa sannings intresse”.
De är, på samma sätt som Jesus, beredda att påstå vad som helst för att gynna sådant som de hoppas eller tror är sant.

Jesus ville att judar som mötte honom eller hörde talas om honom skulle stärkas i tron på sin Gud, ”himmelriket” och ”uppståndelsemöjligheterna”.
Det har under nära två tusen år varit sällsynt att någon med utgångspunkt från evangeliernas text har granskat trovärdigheten i de påståenden som finns där.
Mot denna bakgrund skall vi nu först ta en titt på några av de generella grunderna för tvivel på Bibelns påståenden om Jesus under, och därefter tar vi en titt på några specifika fall.

Generella grunder för tvivel

Om bluffmakaren Jesus
och om sex grunder för tvivel
Väsentligt för de som söker förnuftsmässigt hållbara förklaringar till de under som Jesus kanske uträttade är det Jesus själv säger t.ex. i Matt 9:22 ”... din tro har hjälpt dig.” Även hans maktlöshet i Nasaret enligt Matt 13:53-58 visar att han enbart kunde hjälpa sådana som hade tro och led av olika former av psykosomatiska besvär: ”Och han gjorde inte många underverk där, eftersom de inte ville tro.”

Det finns anledning att fråga sig varför de flesta s.k. undren krävde att Jesus gjorde magiska åtbörder, använde speciella ord eller magiska beröringar. Det kan ju bero på att Jesus enbart utförde de slags falska ”skenbara under” som haitiska trollkarlar, religiösa helbrägdagörare eller illusionister, bluffmakare och psykoanalytiker kan utföra. Sådana ”placebo-effekter” är fortfarande, i de flesta fall, ungefär lika verksamma som våra modernaste naturläkemedel.

Varför var sådant trams nödvändigt? Det är svårt för de troende att motivera! Jesus ville i många fall att de som han botade skulle hålla tyst om sitt botande; varför det!? Berodde det på att deras vittnesbörd om botande inte skulle hålla för granskning efter några veckor?
Det nämns t.ex. sällan några kriterier på att någon av de botades sjukdomar eller någon av de uppväcktas dödsorsaker var i sinnevärlden verkliga och att botandet eller den så kallade uppståndelsen var varaktigt.

Varför botade inte Jesus på ett gränsöverskridande sätt alla de nödlidande inom hans synhåll? Varför botades inte alla deltagare i de folksamlingar som kunde se honom? Varför krävdes fysisk kontakt för botande? Botade inte Jesus alla lidande judar i hela den av honom kända världen? Varför utsträckte ”en allvetande gudason, eller ett allsmäktigt gudaväsende inte ”frälsningen” till människor i de världsdelar som var okända för honom, med någon av sina magiska åtbörder?

Det påstås att Jesus kände att kraft (vilken ”magisk kraft”?) gick ut ifrån honom? Var frälsning enligt Jesus en begränsad resurs? Kanske Jesus enbart utförde de slags ”skenbara under” som haitiska trollkarlar, religiösa illusionister, bluffmakare och psykoanalytiker fortfarande kan utföra. Sådana ”placebo-effekter” är, i de flesta fall, nästan lika verksamma som moderna läkemedel, för nästan alla fysiska sjukdomar.

Det nämns i evangelierna inga trovärdiga kriterier på att något som Jesus botade var en verklig sjukdom. Det han påverkade var troligen enbart symptom på sjukdom. De som Jesus uppväckte var inte döda enligt nutida krav på bevisning. ”De heliga” som påstås ha lämnat sina gravar i samband med Jesus korsfästelse är nog de enda som kan betraktas som odiskutabelt döda. Men detta enstaka påstående är inte trovärdigt!

Jesus uppväckte aldrig någon som hade varit död så länge att endast benknotorna återstod! Observera att Paulus felaktigt i Apg 26:23 påstår att Jesus är den ende som blivit uppväckt efter att ha betraktats som död. Varför detta uppseendeväckande påstående? Med ett enda undantag (Lasarosbluffen) saknas rapport om att botandet eller uppståndelsen hade nämnvärd varaktighet.

Jesus har, enligt evangelierna, aldrig utfört några underverk som inte med lätthet kan ifrågasättas med sunt förnuft, samt med utgångspunkt från naturvetenskaplig och vittnespsykologisk kunskap. Samtliga berättelser om så kallade ”underverk” visar sig vara fenomen som är övertygande för aningslösa troende trots att de lätt kan ifrågasättas eller förklaras utan gudomliga ingripanden.

Jesus utförde enligt evangelierna aldrig något verkligt under. Han fyllde aldrig tomma ögonhålor med seende ögon. Han förmådde aldrig en avhuggen arm eller ett förlorat ben att växa ut till en fungerande lem. Han uppväckte aldrig någon vars enda kvarlevor var det, enligt judisk tro, nödvändiga skelettet.

Jesus gode vän, Lasaros, deltog sannolikt i ett ”uppväckelse”-arrangemang som utgick från att orenhetslagarna skulle hindra nyfikna att undersöka om Lasarus verkligen var död. Efter det att systrarna, Marta och Maria, hade sett till att Lasaros kropp lades i en klippgrav, så upphör alla observationer som skulle kunna visa att han verkligen var död. Det som berättas i Johannes evangelium visar endast att Jesus påstod att sådan sjukdom inte leder till döden och att Marta, utan stöd av egna observationer sa: ”Herre, han luktar redan, det har ju gått fyra dagar.”

Trots det som evangelierna berätta om händelserna då Jesus döptes, så tvivlade Johannes Döparen på att Jesus var Messias. Hans lärjungar framförde tvivlen. Johannes död orsakade en troskris hos Jesus.

Om Jesus hade satt Johannes Döparens avhuggna huvud på plats och därefter uppväckt sin halshuggne kusin då skulle det ha varit ett verkligt under. Det skulle ha stärkt många i tron på det som Jesus ville att de skulle tro. Men — sådana under förmådde Jesus naturligtvis aldrig utföra!

”Som den bluffmakare och förtryckare
som Jesus var, så utsatte han aldrig sin
egen tro för något av dessa prov.”

Jesus utmanar sina lärjungar genom att påstå att den som tror och inte tvivlar kan säga till ett berg: ”Upp och kasta dig i havet! Och det skall ske!” samt enligt Luk 17:6 ”Om ni hade tro så stor som ett senapskorn skulle ni kunna säga till mullbärsträdet där: Dra upp dig själv med rötterna och plantera dig i havet.”

Men — som den bluffmakare och förtryckare som Jesus var, så utsatte han aldrig sin egen tro för något av dessa prov. Ingen lärjunge vågade ifrågasätta eller kräva bevis av Jesus. Det var enbart skriftlärde och fariseer som vågade ifrågasätta Jesus religiösa anspråk och kräva tecken som de kunde tro på, läs t.ex. Matt 12:38.

En tredje utgångspunkt för skeptiker kan vara att Jesus personligen, enligt evangelietexterna, ansåg att det fanns många andra underverksproducenter, s.k. falska profeter, som kunde bota sjuka, utföra under och driva ut samma slags onda andar som Jesus själv gjorde.

En fjärde utgångspunkt för skeptiker är att det var vanligt att människor, då som nu, simulerade eller inbillade sig olika sjukdomar och handikapp för att få ”sjukdomsvinst” i form av medkänsla och förmåner samt möjlighet till försörjning genom allmosor (”socialbidrag”). Personer inom dessa grupper kunde, mot betalning, förmås att visa sig friska och därefter flytta sin tiggarverksamhet till någon ort där de var okända.

En femte utgångspunkt för tvivel på evangeliernas underverksberättelser är att Jesus blev irriterad när någon ifrågasatte hans ”underverk”. T.ex. som när han efter några misslyckanden säger ”Saliga de som är fattiga i anden” och hans reaktioner som beskrivs i Matt 11:7-11 när Johannes Döparen tvivlar. Jesus tålde inte heller att kritiseras för sina överdådiga matvanor och sina alkoholvanor.

Enligt Matt 11:20-24 och Luk 10:13-16 reagerar Jesus hämndlystet, hotfullt och hänsynslöst på samma sätt som judarnas gud i Gamla Testamentet. Han fördömer samtliga individer, män, kvinnor och barn, i namngivna städers befolkning därför att några få s.k. ”lärda och kloka” i dessa städer tvivlade på det religiösa värdet av hans s.k. ”under”. Det finns ingen förklaring till varför Jesus ansåg att individer som var oinformerade och oskyldiga skulle straffas!

Jesus säger ”Jag prisar dig, fader, himlens och jordens herre, för att du har dolt ”detta” (Vad?) för de lärda och kloka, för att du uppenbarat det (Vad?) för dem som är barn.” Varför skulle den enväldige och allsmäktige Gud som Jesus trodde på, behöva prisas för att dölja något som kunde förmå klarsynta personer till att börja tro på det Jesus ville att de skulle tro? De som tror på ”treenighet” bör förklara varför Jesus på detta sätt — som på flera andra ställen — talar till sig själv. Varför är israelernas Gud och evangeliernas Jesus så hänsynslösa ”gudomar” att de straffar individer som är omedvetna, okunniga och därmed enligt bibeln, syndfria och oskyldiga (...nåja, så syndfria man nu kan vara utöver det som dogmen om arvsynden fastslår, för skulle vi alla vara helt förtappade enligt den dogmen så skulle ju även frälsningsläran bli meningslös...)?

En sjätte skeptisk utgångspunkt inför faktamässiga och förnuftsmässigt rättvisande tolkningar av berättelser om att Jesus uppväcker ”döda” och därefter uppstår från sin egen ”död” är kännedom om dåtidens rutiner och religiösa krav kring dödsfall och begravningar. De som betraktades som döda uppfattades som orena. Efter rituell tvättning och andra åtgärder skulle lik få ruttna ifred. Råttor och fluglarver skulle ostört få gnaga skelettet rent. Det var t.o.m. enligt judisk tro förbjudet för präster att komma i döda kroppars närhet.

Dessa sex grunder för tvivel gäller generellt för alla de mirakulösa bragder som det påstås att Jesus skall ha åstadkommit, men det finns också mer specifika skäl för tvivel när man tittar på varje påstått underverk för sig.

Granskningar av
specifika under

Granskning av undret...
...vid bröllopet i Kana då Jesus omvandlade vatten till vin
(Joh. 2:1-11)

Evangelieförfattaren, (eller författarna?) redovisar en grinig kommentar ”Låt mig vara kvinna.” från Jesus när hans mor säger ”De har inget vin.” Festen hade pågått några dagar. Vinet hade tagit slut. Därefter nämns sex stora stenkärl som vardera rymde omkring hundra liter. Jesus säger till tjänarna ”Fyll kärlen med vatten och ös upp så att bröllopsvärden får smaka. ”Johannes” är sällan trovärdig. Sexhundra liter vin för de dagar som återstod av festligheterna verkar vara i mesta laget. Ursprunget till berättelsen kan vara att Jesus använde ett trick som utfördes med hjälp av specialtillverkade kärl med två utrymmen (kända efter utgrävningar) och välkända naturlagar.

Dessutom finns det en möjlighet att Jesus, som enligt evangelierna gärna drack vin, insåg att värden hade gömt undan vin i några av sina vattentunnor. Han föreslog därför gästerna att de skulle dricka ur dessa tunnor. Värden kunde naturligtvis inte protestera utan att bli avslöjad.

Granskning av undret...
...då Jesus stillade stormen
(Matt 8:23-27, Mark 4:35 ff. och Luk 8:22-25.)

Kinneretsjön, Gennesarets sjö, Galileiska sjön eller som sjön senare kallades ”Tiberias sjö” är fortfarande en grund, vanligtvis lugn insjö, vars omgivande natur ibland medför att den kortvarigt påverkas av kraftiga vindar som gör att grunda sandbankar emellanåt driver upp höga vågor.

De som på Jesu tid var fiskare brukade använda kastnät eller dra not. De saknade ofta sjövana. Det påstås att Jesus hutade åt vindarna och sjön (det visar att han hade så primitiva föreställningar att han trodde att dessa naturkrafter var levande individer på samma sätt som de andar som plågade människor med sjukdomar) och att det därefter blev alldeles lugnt.

Det står att ”folk” häpnade. Men, var fanns det folk som kunde höra och se det som hände?

Med tanke på hur vindar uppstår p.g.a. bergen och övrig natur runt Gennesarets sjö så var det stor sannolikhet för att det snabbt skulle bli lugnt efter hans ord. ”Undret” kan upprepas än idag, efter kraftiga vindar, av vilken naturkunnig person som helst på platsen för detta så kallade ”under”.

Granskning av undret...
...då en spetälsk blev ren
(Matt 8:1-4, Mark 1:40-42. och Luk 5:12-16.)

Det påstås i Matteus att stora folkskaror följde med Jesus när en man som, utan definition eller bevis, kallas ”spetälsk” föll ner för Jesus och bad om att bli ”ren”. Jesus sa: Bli ren! ”Genast” blev mannen ren från sin ”spetälska” (Begreppet ”genast” kan i vår bibel betyda allt från ”omedelbart” till ”börjat visa sig efter några dagar”).
Trots att många människor skulle ha kunnat observera mannens ”spetälska renhet” så säger evangelietextens Jesus: ”Säg det inte till någon!” Det är oklart vad detta hemlighetsmakeri skulle tjäna till. Botandet skedde kanske inte omedelbart och var kanske inte långvarigt.

Enligt bibeltexterna kan även hus och kläder drabbas av ”spetälska”. Dessutom fanns det regler för rening från biblisk ”spetälska” enligt Moses. Därför kan det inte vara ”lepra”, vår tids spetälska som nämns i bibeltexterna. Det som hände var inget under! Kanske led mannen av allergiska utslag, mögel, hudsvamp eller psoriasis?

Granskning av undret...
...med synagogföreståndarens dotter
(Matt 9:23 och Luk 8:50-55.)

Det var inget under! Jesus säger själv ”Flickan är inte död. Hon sover.”

Granskning av...
...det första bespisningsundret
(Matt 14:14 ff., Mark 6:30-44, Luk 9:10-17 och Joh 6:1-15.)

Med utgångspunkt från Matt 14:18 ff., Mark 6:38 och Luk 9:13 om fem bröd och två fiskar samt beskrivningen av tillvägagångssättet så inser man att framställningen är otillförlitlig: Det påstås att Jesus böjde sig ner, tog upp ett bröd ur korgen, bröt det, därefter tog en fisk, delade den samt därefter överräckte måltiden till en lärjunge som sedan räckte den till någon annan. Detta måste ha tagit minst 10 sekunder, troligen dubbelt så lång tid för varje portion. (Prova själv!)
Med, enligt Matteus, 5000 män och minst lika många kvinnor och barn så skulle fördelningen av födan ha tagit minst 25-30 timmar att genomföra (troligen minst dubbelt så lång tid). Varför nämns det inget om vad de fick som måltidsdryck? Var kissade och bajsade alla dessa människor? Kunde alla dessa människor höra sådant som Jesus sa? Hur tätt kan så många människor packa sig om de som stod ytterst skulle ha chans att höra sådant som Jesus pratade om?

Markus anger inte hur många det var som bespisades. Det nämns inte heller här vad de drack till maten? Varför upprepade inte Jesus sitt under från Kana i Galileen och bjöd sina åhörare vattnet i Gennesarets sjö som vin?

Enligt Lukas och Johannes var det omkring fem tusen män. Enligt Matteus, Markus och Lukas blev det tolv korgar av fisk och bröd kvar. Hur användes de? Enligt Johannes blev det endast bitar av kornbröd kvar. Evangeliernas påståenden om första bespisningsundret är orimliga. Berättelserna är skrönor. Det handlar inte om något under.

Granskning av påståendet...
...att Jesus gick på vattnet
(Matt 14:22 ff., Mark 6:45 ff. och Joh 6:16 ff.)

Kinneretsjön, Gennesarets sjö, Galileiska sjön eller som den senare kallades Tiberias sjö var ca. 3-4 kilometer bred på det ställe där det s.k. ”undret” troligen utspelades. Lärjungarnas båt roddes mycket nära den norra stranden. De var, troligen, sällan mer än ca. 200 meter från stranden.

Enligt Matteus for Jesus över sjön från västra sidan till en öde trakt för att få vara ensam. Folket i städerna (vilka städer?) följde efter honom till fots. Efter det första s.k. bespisningsundret påbörjades rodden från denna öde trakt på östra sjöstranden och båten anlände, efter det att vinden hade lagt sig, till Gennesaret.

Enligt Markus for Jesus och lärjungarna med båt till en öde trakt för att få vara ifred. Men folk gick till fots och hann fram till landstigningsplatsen före dem. Efter bespisningsundret rodde lärjungarna från västra sidan för att komma till Betsaida men trots detta anlände de enligt texten till Gennesaret. Detta skulle om det var sant, ha varit ett verkligt under och inneburit en ofattbar motvind! Troligen visar formuleringarna endast författarnas brist på geografiska kunskaper och deras bristfälliga verklighetskontakt.

Enligt den otillförlitlige och religiöst svamlige Johannes befann sig Jesus först vid det helbrägdagörande Betesdabadet i Jerusalem. Där botade han enbart en enda person trots att det fanns många nödlidande där. Sedan for han över till andra sidan av Galileiska sjön dvs. östra stranden.

Enligt Johannes version av bespisningsundret rodde lärjungarna därefter västerut och hade kommit en halvmil på väg mot Kafernaum innan de trodde att Jesus kom gående på vattnet. När lärjungarna ville ta med Jesus i båten var de, enligt Johannes, med ens framme vid stranden. (Det berodde kanske på att Jesus hade hunnit före dem genom att gå längs stranden på samma sätt som ”folket” i andra berättelser.)

Berättelserna om att Jesus kunde gå på vattnet är orimliga av flera skäl. Matteus påstår att lärjungarna rodde i motvind från kvällen till gryningen. Även om de hade befunnit sig vid den bredaste delen av Gennesarets sjö så borde de trots stark motvind lätt ha kunnat nå fram inom några timmar.

Trolig förklaring: Vid något tillfälle gick Jesus på samma sätt som andra (folket) på nordsidan av Gennesarets sjö och därefter vadade han fram till lärjungarnas båt som hade blåsts mot land av en tidvis stark motvind. Om berättelsen om Petrus är sann så kunde ju även han, från lärjungarnas båt, vada på sandbankar fram till Jesus så att det såg ut som att även han gick på vattnet. När Petrus kom till en grop mellan bankarna så kan Jesus, som fortfarande stod kvar på sin sandbank, ha räckt ut handen och dragit upp honom.

Det finns naturligtvis även många andra naturliga förklaringar till det som uppfattades som under av religiöst hänförda och därmed okritiska människor som t.ex. ljusbrytningar i morgonens luftskikt närmast marken. Dessutom kan man fråga sig varför Jesus valde att gå på vattnet när han hade kunnat imponera ännu mer på lärjungarna genom att flyga som en ängel. Men — även nutida svenska skeptiker kan ”gå på vattnet” om de vet var ytnära stenar finns!

Granskning av undret...
...med den förtvinade handen
(Mark 3:1)

Troligen var mannen, som många andra tiggare, endast spelat eller tillfälligt förlamad. Ordet ”förtvinad” och andra medicinska termer är svåra att översätta, se t.ex. begreppet ”spetälska”. Om mannen hade saknat en hand och därefter genom ett under hade fått en ny hand som fungerade så hade det varit ett odiskutabelt under.

Granskning av undret...
...med de besatta och svinhjorden
(Mark 5:2-16 Luk 8:26-36, Matt 8:28-33 och Matt 12-43.)

Enligt Mark 5:2-16 och Luk 8:26-36 fanns i trakten av Gerasa på östra sidan av Gennesarets sjö en besatt man. Enligt Matt 8:28-33 fanns det två besatta män!
Varför gör Jesus tjänstvilligt det som ”en legion” (eventuellt många) demoner ber honom om trots att de två tusen svinens eventuella drunkningsdöd saknade verkan i kampen mot ondskan? Enligt Matt 12:43 söker ju demoner nya offer! Jesus bekymrade sig inte på något sätt om att ersätta svinhjordens ägare för dennes oerhörda ekonomiska förlust. Varför denna hänsynslöshet?

Det var troligen så att Jesus och de av honom, ”besatta” lärjungarna, i fyllan och villan jagade ner ”orena” svin nedför branten därför att svinen enligt deras judiska tro var orena. För att ursäkta denna illgärning hittade evangelisterna på historien om att illdådet berodde på utdrivning av demoner.

Granskning av undret...
...med den kanaaneiska kvinnans dotter
(Matt 15:24 och Jakobs brev 1:1.)

Enligt Matt 15:24 säger Jesus: Jag har inte blivit sänd till andra än de förlorade fåren av Israels folk”. Det överensstämmer med det Jesus bror Jakob skriver i Jakobs brev 1:1. Jesus säger: ”Det är inte rätt att ta brödet (frälsningen) från barnen (judarna) och kasta det åt hundarna (dvs icke-judar). Var frälsning, enligt Jesus, en begränsad resurs? Till sist sa Jesus: ”Kvinna, din tro är stark, det ska bli som du vill” Och från den stunden var hennes dotter frisk. Det påstås att dottern plågades svårt av en ”demon”. Det beskrivs inte på vilka sätt och hur mycket denna ”demon” plågade dottern. Det ges inte heller någon information om vad ”frisk” innebar och hur länge denna ”friskhet” varade. Dottern hade kanske enbart på tonårsdöttrars vis varit oppositionell mot sin mor. Var fanns fadern?

Granskning av...
...det andra bespisningsundret
(Matt 15:32-38 och Mark 8: 5-9.)

Den här gången är utgångspunkten sju bröd och några fiskar. Tillvägagångssättet vid utdelningen av maten är lika fysiskt orimlig som vid det första s.k. bespisningsundret. Det krävdes minst 24 timmars fördelningsarbete av Jesus och hans lärjungar för att ca. 4 000 matgäster skulle få var sin del.
Även här blev det rester kvar i sju fulla korgar. Denna berättelse är därför troligen endast en version av den första bespisningsskrönan.

Granskning av undret...
...med Jesus förvandling
(Matt 17:1-13, Mark 9:2-13 och Luk 9:28-36)

Berättelsen kan vara en ren fantasi för att få överensstämmelse med profetior i GT. Det påstås att lärjungarna såg Moses och Elia stå och samtala med Jesus. Vad var det i upplevelsen som fick lärjungarna att tro att det var just dessa personer?
Lärjungarna hade enligt Lukas varit ”berusade” och enligt sina vanor trogna fallit i djup sömn, innan de vaknade och såg Jesus och de båda männen. Var lärjungarna berusade av vin? Var de påverkade av någon av de narkotiska droger som var kända på den tiden? Var de påverkade av suggestion eller hypnos? Hur går berättelsen ihop med att Jesus påstår att profeten Elia hade uppstått som den avrättade kusinen Johannes Döparen?

Lärjungarnas fantasier kan förklaras av att de såg ett möte mellan esséer-lärjungen Jesus och två esséer-munkar som alla tre använde sina skinande vita ordensdräkter när de diskuterade detaljer om hur händelserna runt korsfästelsen och den skenbara uppståndelsen skulle arrangeras för att stärka judarna i deras tro.

Enligt Luk 9:31 står det att de tre talade om Jesus uttåg ur världen som han skulle fullborda iJerusalem. Lärjungarna kan därefter ha hört en av de i närheten gömda esséerna tala i en lur och påstå:
Detta är min son (min tjänare), den utvalde. Lyssna till honom!”

Granskning av undret...
...med den ”fallandesjuke” pojken
(Matt 17:14-20, Mark 9:14-29 och Luk 9:38-42.)

Diagnosen är som vanligt otillförlitlig och varaktigheten av botandet redovisas inte. Men — pojken kan ha uppträtt på det sätt som han gjorde för att bli uppmärksammad. Efter det att Jesus talade strängt till pojken och hans avsikter med beteendet avslöjades så valde pojken att försöka uppträda normalt.

Granskning av undret...
...med de två blinda utanför Jeriko
(Matt 20:30.)

Det var och är fortfarande sällsynt att någon synskadad är helt blind. Men det förekommer att psykiskt sköra personer ibland blir helt oförmögna att se på grund av psykiska orsaker. Det kallas hysterisk blindhet.

En alternativ naturlig förklaring är dessutom att det ”undret” handlar om två tiggare som en längre tid hade påstått sig vara blinda för att väcka medlidande och därigenom öka sina inkomster. De kan även, som nutida amerikanska underverksbotade, ha fått betalt för sitt skådespel t.ex. av Judas Iskariot som hade hand om Jesus' och lärjungarnas kassa. De hade ju ögon. Ett verkligt under hade det varit om de hade haft tomma ögonhålor som Jesus hade fyllt med seende ögon.

Granskning av undret...
...med att en blindfödd man botas
(Joh 9:1-40.)

Denna berättelse enligt Joh 9:13-34 kan vara ett påhitt för att motbevisa de välgrundade och ökande ifrågasättandena av sådant som kallas under utförda av Jesus. Det märkliga är att helandet denna gång inte utförs med ord eller magiska åtbörder. Det påstås att Jesus spottar på marken, gör en deg och stryker degen på den blindfödde mannens ögon. Det som verkligen är ett under är att det påstås att han kom tillbaka seende. Det tar nämligen tid innan blindfödda kan se något som de förstår efter en åtgärd som ger dem synförmåga.

Granskning av undret...
...med att Lasaros uppväcktes
(Joh 11:1-44.)

Det är enbart den religiöst fantasifullt svamlige och sällan faktatrogne Johannes som berättar om att Jesus kunde förvandla vatten till vin och om Lasaros uppståndelse.

Lasaros och hans systrar Marta och Maria var goda vänner till Jesus. Johannes beskrev, på sitt godtrogna sätt, något som många kanske trodde hade hänt. Det är ju dessutom möjligt att Jesus och vännen Lasaros kan ha kommit överens om en övning inför skådespelet med Jesus egen uppståndelse.

Jesus säger först:” Den sjukdomen leder inte till döden”. Därefter säger han: ”Vår vän Lasaros sover.” När Jesus kom fram till klippgraven kan Lasaros ha väntat där försedd med mat och dryck i fyra dagar. Under denna tid hade ingen, enligt dåtida föreskrifter, undersökt vad som hände i graven. Martas påstående; ”Herre, han luktar redan” är ett påstående som inte baseras på observation av fakta. Det Jesus sedan säger avslöjar det välmenande bedrägeriet. Läs texten i Joh 11:42-45. Läs gärna Johannessvamlet för att testa din tro eller otro. Läs även Joh 12:21 där Johannes felaktigt påstår att fiskeläget Betsaida låg i Galileen för att få egen uppfattning om hans trovärdighet.

”Läs gärna Johannessvamlet för att testa din tro eller otro.”

Granskning av undret...
...som Jesus uppståndelse skulle ha inneburit
(Lukas, Matteus, Markus och Johannes.)

Enligt Lukas sa Pilatus att han inte fann Jesus skyldig till något av det som översteprästerna och rådsmedlemmarna och ”folket” anklagade honom för. Pilatus sa att inte ens Herodes hade funnit något att anklaga Jesus för. Enligt Pilatus hade Jesus inte gjort något som enligt romersk lag förtjänade döden.

Efter påtryckningar utlämnade Pilatus Jesus till dennes judiska fiender så att de fick göra som de ville med honom. Troligen piskade judarna Jesus i en synagoga därför att de ansåg att han hade hädat. Därefter ville de att romarna skulle korsfästa honom, därför att de själva inte fick verkställa något dödsstraff.

Enligt Matteus så togs Jesus kropp ner från korset fredag eftermiddag, samma dag som korsfästelsen ägde rum. Troligen skedde det i god tid före klockan 18 på fredagen då sabbaten började. Kroppen utlämnades till en person som kallas Josef från Arimataia. Ingen hade då, på godtagbart sätt, konstaterat att Jesus verkligen var död. Troligen hade Jesus varit skenbart livlös ca. två timmar.

Enligt Matteus fördes Jesus kropp till en nyss uthuggen klippgrav och sveptes i rent linnetyg. (OBS! Inte lindades!) Sabbatsbudet gjorde att de inte hann med andra begravningsritualer. Josef rullade stenen för ingången och gick därifrån. Arkeologiska fynd visar att det är lätt att rulla de rullstenar som användes för att hindra schakaler, vildhundar eller andra djur från att släpa omkring de skelettdelar som enligt judisk tro behövdes för uppståndelse! Med tanke på klippans egenskaper var det dessutom mycket lätt att gräva eller hacka gångar in till angränsande klippgravar!

Klippgraven, med alla dess lätt uthuggna men oredovisade angränsande gångar, var under lång tid varken observerad eller bevakad! Vad som helst kan ha hänt!

Varför ordnade inte översteprästerna, fariséerna och andra tvivlare att romare skulle bevaka Jesu kropp inne i graven under den tid som gick mellan gravläggningen och gravens försegling? De ville ju ifrågasätta det Jesus hade påstått om möjligheten till uppståndelse. Själva kunde de, enligt sin tro, inte utföra någon närgången bevakning. Alla rättrogna judar och i synnerhet judiska präster måste enligt Moses lagar undvika närhet till döda människokroppar.

Lördag förmiddag, någon eller några timmar in på andra dagens förmiddag, dvs. tidigast klockan 7 eller 10, gick översteprästerna och fariséerna till Pilatus och begärde då tre dagars (dygns?) bevakning av graven. Det var minst 13-15 timmar för sent och minst en dag (ett dygn?) för mycket. Pilatus svarade: ”Ni får en vaktstyrka. Gå och bevaka graven så gott ni kan!”

Gravstenen — rullstenen — förseglades, ca. 14 timmar efter gravläggningen, utan att klippgravens innehåll undersöktes. Sedan bevakade en romersk vaktstyrka, från utsidan, den gravplats som Jesus, levande eller död, redan på något sätt hade lämnat.

Det är inte ens säkert att det var Jesus kropp som lades i klippgraven. Detaljer om sådant som hände vid kroppens nedtagning från korset och dess placering i klippgraven har inte rapporterats i något evangelium på något trovärdigt sätt.

Klippgraven vaktades inte av någon under ca. 14 timmar efter gravläggningen. Därför var risken för bluff med Jesus fysiska uppståndelse mycket uppenbar även för den eller de som författade Matteus evangelium och de som under flera hundra år skrev av sådant som andra hade skrivit om uppståndelsen. Små justeringar av texten i många steg har gjort att det munkarna ville skulle vara sant blev något mera trovärdigt!

”...osannolikt att en romersk vaktstyrka skulle... påstå att de sovit under sitt vaktpass.”

Det är helt osannolikt att en romersk vaktstyrka skulle ha låtit sig mutas av översteprästerna till att påstå att de sovit under sitt vaktpass. Individerna i en romersk vaktstyrka avlöstes efter bestämda intervall av nya individer. Om någon soldat, i någon av dessa vaktstyrkor, hade påstått att alla i hans grupp hade sovit under vaktuppdraget så skulle troligen hela gruppen, enligt dåtida romersk lag, ha avrättats, även om översteprästerna skulle ha försökt beveka Pilatus. Med tanke på att graven hade varit obevakad under lång tid innan vaktstyrkan anlände så är ju berättelsen om vaktstyrkans sömn onödig. Matteusevangeliet är inte trovärdigt som källa till tro på uppståndelse.

Vid tredje timmen, enligt Markus evangelium dvs. klockan nio, fredagens förmiddag, korsfästes Jesus. Vid nionde timmen, dvs klockan 15 på fredagens eftermiddag, ropade Jesus med hög röst på arameiska: ”Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig?” (Jesus trodde tydligen inte på någon treenighet!) Några observatörer som inte förstod arameiska, trodde att han ropade på profeten Elia. Någon fyllde en svamp med surt vin, satte den på en käpp och gav Jesus denna dryck. Därefter slutade Jesus, efter ytterligare ett högt rop, att andas på ett iakttagbart sätt.

Enligt Lukas ropade Jesus: ”Fader, i dina händer lämnar jag min ande!” (Inte heller här finns någon tro på treenigheten!) Efter detta andades han inte längre så att någon såg det! Även enligt Lukas upphörde Jesus att visa livstecken vid tretiden på eftermiddagen samma dag som han korsfästes. Jesus yttranden och beteende visar att han inte trodde på svenska kyrkans treenighetslära.

Jesus hade endast hängt ca. 5-6 timmar på korset när han upphörde att visa livstecken. De flesta korsfästa brukade överleva mycket längre än så. Vanligtvis visade de livstecken på sina T-formade kors under ca. 48-72 timmar. Redan långt före klockan 18, den fredag då Jesus korsfästes, köpte Josef från Arimataia linnetyg, tog ner den synbart döde Jesus från korset, la honom i en klippgrav och svepte honom i tyget. Jesus hade då hängt enbart ca. 8 timmar och högst två timmar till synes livlös på sitt kors. Hans skenbara livlöshet varade kanske inte ens så lång tid.

Det påstås att Pilatus visade förvåning över att höra att Jesus, efter så oväntat kort tid, skulle ha dött. Med tanke på att Pilatus kände till att judarna krävde att inga döda kroppar skulle få hänga kvar på korsen under påskhögtiden så antogs Jesus vara död långt före sabbatens början.

Pontius Pilatus villighet att tro på dödsbudet antyder att det kanske var han som hade arrangerat det hela. Han ville kanske ge Jesus en chans att överleva utan att behöva hantera ännu ett uppror. Kanske ville Pilatus påverkad av sin hustru, ge Jesus chans att överleva utan att de judiska översteprästerna, prästerna, de äldste och de som i evangeliet kallas ”folket” (judarna) skulle få anledning till att ställa till med besvär för romarna. Enligt den judiske prästen och romerske historieskrivaren Flavius Josefus förekom sådana räddningar efter korsfästelse i andra sammanhang.

Om Jesus enligt romersk säkerhetsrutin hade fått sina benpipor under knäna krossade, samt om han dessutom från sin högra sida hade genomborrats av en romersk lans genom levern, lungorna och därefter bränts på avskrädesplatsen Gehenna tillsammans med övriga korsfästa eller om han med dessa skador hade begravts i en jordgrav och därefter efter tre dagar (dygn) hade uppstått så hade det funnits anledning att tro på att uppståndelse i någon form är möjlig.
Men med evangeliernas berättelser som grund så är alla påståenden om Jesus fysiska uppståndelse uppseendeväckande otroliga därför att det finns så många olika naturvetenskapligt, förnuftsmässigt och psykologiskt möjliga förklaringar till det som berättas.

Markus evangelium slutar i de äldsta bevarade kopiorna med Mark 16:8 som påstår att kvinnorna sprang bort ifrån graven och att de inte sade något till någon för de var rädda. Mark 16:9-20 är troligen fantasifulla paulinska förfalskningar därför att dessa verser saknas i de äldsta avskrifterna.
Johannesevangeliet skiljer sig ofta från de övriga tre evangelierna och påståendena är otillförlitliga av många skäl.

Johannes är ensam om att påstå att en ”lans” (eller ett svärd?) stacks in i Jesus sida. De första århundradenas avbildningar visar att lansen stacks in i Jesus vänstra sida. Om den romerske soldaten stod med ansiktet vänt mot Jesus och om han var högerhänt så är detta troligast. Då kan lansen (svärdet) ha nått magsäcken utan att skada några andra organ. Det innebär att även om Johannes berättelse skulle vara sann så finns det en förklaring till att Jesus överlevde sin kortvariga korsfästelse. En sådan bukskada kan Jesus med tanke på omständigheterna ha överlevt några dagar, kanske flera veckor eller t.o.m. överlevt till dess han dog av andra orsaker. Men — svårigheterna att träffa rätt vid översättningar är så stora att det som kallas ”lans” kan ha varit ett svärd! Uppgiften om att en isopstjälk, hållbar till ca. 30-40 centi-meters längd, användes för att ge Jesus vätska med en svamp visar att Jesus korsfästes så lågt att sidan lättare kunde nås med svärd än med lans.

Johannesevangeliets berättelse kan innebära att Jesus insåg att han fick den överenskomna sövande drogen av något slag t.ex. opium i det sura vinet och därför sa ”Det är fullbordat”. Och han böjde ner huvudet och överlämnade sin ande. Johannes uppger inte vid vilken tid detta skulle ha hänt.

Johannes påstår enligt Joh 19:38 att Josef från Arimataia tog ner Jesus från korset. Nikodemus hjälpte honom att ta hand om kroppen så som judarna brukar göra vid en gravläggning. Johannes påstår att de lindade kroppen med linnebindlar, men enligt övriga evangelier sveptes ju kroppen i linnetyg. Johannes påstår att Nikodemos hade med sig myrra och aloe, totalt ca. 30 kilo. Det är osannolikt därför att det hade representerat en oerhört stor förmögenhet och krävt transportmedel. Därför är det troligt att författaren till Johannes evangelium, som vanligt, har slarvat med fakta.

Enligt Johannes 20:17 säger den ”uppståndne” Jesus på söndagsmorgonen, den tredje dagen efter korsfästelsen: Rör inte vid mig, jag har ännu inte stigit upp till min fader. Om detta är sant så ljög Jesus när han enligt Lukas lovade den ångerfulle förbrytaren på korset bredvid att de skulle ses i paradiset redan på fredagen. Alternativet är att Johannes berättelse som vanligt är felaktig eller att Lukas inte hade någon grund för sitt påstående om löftet.

När kvinnorna enligt Lukas återvände till graven efter ca. 36 timmars bortavaro fann de att rullstenen, stenskivan, var bortrullad. När de gick in i graven kunde de inte finna Jesus kropp. Det är lättförklarligt med tanke på allt som kan ha hänt under deras bortavaro.

De elva, återstående, apostlarna befann sig, enligt Lukas, i närheten av klippgraven. Petrus kunde ju genast springa bort till graven efter att ha hört kvinnornas berättelse om att den var tom. Det påstås att han gick därifrån full av undran. Det kan tyda på att han inte var delaktig i den av Jesus och esséerna genomförda uppståndelsebluffen.

Det som talas om änglar med kläder vita som snö i Matt 28:3 ; om en ung man i lång vit dräkt enligt Mark 16:5 ; om två män i skinande kläder enligt Luk 24:4 ; samt om två änglar i vita kläder enligt Joh 20:12 stärker misstankarna om att det var en eller flera esséermunkar som i sina vita ordensdräkter bidrog till att skapa skådespelet ”uppståndelsen”.

Med en rimligt verklighetsnära tolkning av evangelietexterna så finns det ingen anledning att tro på Jesu uppståndelse i någon form. Inte kroppsligt och inte själsligt.

Enligt Lukas 24:13 var två Jesustroende s.k. lärjungar på väg från Jerusalem till byn Emmaus under söndagens eftermiddag. De mötte då en person som gjorde dem sällskap till byn som låg en mil från Jerusalem. De kände inte igen honom. Det kanske berodde på att Jesus var så medtagen av sin korsfästelse att han var svår att känna igen? Det kan även bero på att det bland esséermunkarna fanns en person som var tillräckligt lik Jesus för att ge dessa lärjungar intryck av att de hade mött sin uppståndne ”Messias”.

I Johannes evangelium påstås det att någon som kan ha varit Jesus stod mitt ibland lärjungarna redan på söndagskvällen och sa: ”Frid åt er alla.” Men — enligt Johannes 20:25 var lärjungarna då helt plötsligt tolv igen trots att de övriga evangelierna talar om elva. Än en gång är Johannes inte tillförlitlig.

Enligt Johannes 20:27 skulle Jesus ha sagt till Tomas: ”Räck hit ditt finger, här är mina händer, räck ut din hand och stick den i min sida.” Men, ingen kunde korsfästas med spikar genom sina händer. Händernas senor och skelett håller inte för sådana påfrestningar. Korsfästelsespikarna sattes i handlederna. Även om en soldat skulle ha stuckit in sin lans eller svärd i sidan på Jesus kan den inte ha gjort något hål som förblev så öppet att man kunde sticka in handen i det. Varför visade inte Jesus såren efter törnekronan eller resultaten efter prygeln? Än en gång är Johannesevangeliet otillförlitligt.
Det påstås inte att Tomas antog utmaningen och verkligen stack in ett finger eller sin hand i någon såröppning. Jesus säger ju enligt texten: ”Tvivla inte, utan tro!” Senare påstås det att Jesus säger: ”Du tror därför att du har sett mig.” (OBS! Inte: Du tror därför att du har känt mina sår.)

Enligt Johannes 21:4 och 21:12 hade lärjungarna svårt att känna igen Jesus. Berodde det på att bluffmakaren Jesus var så fysiskt nedbruten av allt det han hade varit med om, eller var det en annan bluffmakare, en esséermunk till ”dubbelgångare” som de såg?

Låt mig nu avrunda denna granskning med en travestering av Johannesevangeliets otroliga och lögnaktiga avslutning:
Allt ovanstående är skrivet av en som enligt bibeln är en tvivlande get, dvs. en antiapologet, som inte kommer att få umgås med de får som kanske får upprättelse om de får uppståndelse.
Sannerligen säger jag eder: ”Tro på förnuftets och vetenskapens vittnesbörder. Denna sanning gör er fria!” Om alla förnuftsbaserade och vetenskapliga invändningar mot bibelns, påvars och kristna prästers påståenden skulle skildras så skulle de fylla samtliga böcker, datorer och disketter i hela världen och orsaka att påven samt alla ärkebiskopar, biskopar och präster skulle bli arbetslösa.

Pax vobiscum önskar
Per-Åke Lundström
palund(snabel-a)telia(punkt)com

Till sidans topp Till Startsidan