"För en etisk humanism
med ett mänskligt ansikte"

Human-etik, eller sekulär humanism, är båda termer som uttrycker att vår livssyn grundar sig på humanismens etik utan någon som helst tanke eller tro på övernaturliga krafter eller andeväsen. Det är endast vi människor som tillsammans kan realisera en levbar värld. Därmed är det också klarlagt att vi har en rationell och vetenskaplig livssyn och är aktiva motståndare till alla former av vidskeplighet, religiös tro, fundamentalism och dylika synsätt.

Insikten om nödvändigheten att vi som individer själva måste föregå med gott exempel har varit ledande när vi påstår att vi är etiska och sekulära humanister. Utan den insikten kommer våra kloka och vackra ideal aldrig att tas på allvar. Vi människor är i stånd att bry oss om varandra och vi är i stånd att förstå konsekvenserna av vårt handlande. Detta är nyckeln till att förstå humanismens etik.

En av våra uppgifter är att klarlägga huruvida och på vilket sätt religiös tro har gemensamma drag med den sekulära humanismens ideal och på vilket sätt humanetik skiljer sig från religiös tro som lett till splittring, osämja och krig under historien fram till våra dagar. När vi läser om konflikterna på Nordirland, Balkan, Israel-Palestina, Indien-Pakistan och så vidare, kan vi inte se dessa isolerade från de historiskt-religiösa orsakerna som delvis varit upphov till dessa blodiga sår i världens kropp.

Humanismens etik kan enkelt sammanfattas med: "Behandla andra såsom du vill att andra skall behandla dig" eller: "Gör inte mot andra sådant du inte vill att de gör mot dig", vilket har kallats "den gyllene regeln". Den påstås härröra från Jesus. Dock finns det klara belägg för att denna etikregel är mycket äldre. Den formulerades redan för 2550 år sedan inom jainismen, konfucianismen och buddhismen. Även hinduismen, judendomen liksom den grekiske filosofen Epiktetos lärde denna regel långt före vår tideräkning. Senare har även kristendomen, islam, sikhism och bahai framhållit denna universella etikregel. Sokrates, Epikuros och den stoiska skolan har alla lämnat bidrag till det som vi nu kallar humanetik.

"Har vi human-etiker en tro?"

Ja, på sätt och vis har vi det. Men vår tro är inte religiös utan förnuftsorienterad. Vi tror endast på sådant som det finns förnuftiga skäl för. (Ingemar Hedenius i "Tro och vetande"). Förvisso är vi ateister men denna åsikt ger endast svaret på en enda fråga, nämligen att vi inte tror att det finns eller kan finnas någon gud. Denna icke-tro säger dock inget om ateistens övriga uppfattningar och livssyn. Vi human-etiker (eller sekulära humanister) tror till exempel på människans möjlighet att skapa en bättre värld, att det är meningsfullt att arbeta för såväl egen lycka som för andras välbefinnande, samt att diskussionen om livets eventuella mening definitivt INTE är beroende av tron på en gud eller en eventuell existens efter livet. "Världen blir vad man gör den till" är en allmängiltig sanning.

Vi human-etiker anser:

Att vi människor har utvecklats från enklare livsformer genom mutationer och naturlig selektion som tagit miljoner år.

Att våra moraluppfattningar har sin grund i förståelse av människans natur; de har inte sin grund i gudomliga budord eller uppenbarelser. De uttrycker mänsklig erfarenhet, omtanke och känsla.

Att människor känner sig lyckligare när de behandlar andra medmänniskor på ett människovärdigt sätt.

Att endast vi människor är ansvariga för framtiden på vår planet och för alla livsformer. Det finns INGEN gud som kan ta över ansvaret för världen.

Att vi människor nuförtiden har mera makt än någonsin att vara konstruktiva eller destruktiva. Vi är därför tvungna att samarbeta på alla sätt för att trygga framtidens liv här på jorden.

Att varje individ kan uppnå ett verkligt självförverkligande som han eller hon strävar efter.

Att alla människor har rätt till respekt, värdighet och självförverkligande, utan diskriminering på grund av ras, tro, kön, språk eller ålder, etc.

Vi tror INTE:

...på någon gud eller gudar. En del kallar sig agnostiker, dvs. de som anser att man inte kan veta något om en gud. De flesta anser sig vara ateister.

...på ett liv efter detta, däremot vet vi att mycket av vårt handlande kan ha konsekvenser långt efter vår död.

...att det finns en övernaturlig kraft som kan leda eller hjälpa oss.

...att människor är födda i "synd" och dömda på förhand.

...att kvinnor är underlägsna män.

...att vi ska skämmas för vår sexualitet eller sexuella läggning.